Tubflugor finns i en mängd varianter och storlekar allt ifrån en liten tub som bara är ett huvud, i stort sett, till tuber på uppemot en decimeters längd.

Tuben är ett rör på vilken man binder en fluga med kropp och vinge. Kroken fästs direkt i tafsen som löper fritt genom röret/tuben och medför att en eventuell fisk inte kan utnyttja krokens skaft för att bryta sig lös.

Tuberna kan vara gjorda av plast, aluminium, mässing eller koppar. Detta är för att man därigenom kan välja vilken tyngd flugan ska ha. Gemensamt för alla metalltuber är att de förses med ett plaströr för att linan inte ska skavas av mot metallrörets vassa kanter.

De flesta laxflugor kan också göras som tubfluga och därmed ges högre, eller lägre vikt än originalet.

Tuberna förses ofta med längre vingar än originalen på vanlig krok och det finns exempel på tubflugor med vingar med 15 centimeters längd. Ex: Sunray Shadow.

Tubflugor används också ofta vid fiske med fluga och spinnspö i våra större älvar.

Ett utmärkt exempel på moderna tubflugor är Tempelhundarna som tagits fram av Håkan Norling och vars vingar utgörs av färgat hår från Tempelhund. Materialet är lite svårt att få tag på, men kan med hyfsat resultat ersättas av hår från rävsvans.

Ett annat säreget och exklusivt material för laxflugevingar är Serebrjanka - Silver Fleece - en form av gethår med mycket fin lyster. Håret är lite mer genomskinligt än exempelvis räv och ger alltså bättre färg åt flugorna. Flugbindaren Jurij Shumakov använder Serebrjanka i sina tubflugor för fiske på Kolahalvön och i Alaska. Så saktiliga är det på väg in också i nordiska tubmönster. Se vidare min sida om nya mönster.